fredag 18 april 2008

En mem av mig

Såg just att det på Facebook nu finns en bland dessa mängder av "grupper" (de tycks föröka sig genom delning) som har namnet "Klassisk Humanism". Det låter ju onekligen som en trevlig titel, och riktigt glad blev jag när jag fann min lilla stridsskrift "Antihumanismens spöke" citerad som ett slags manifest för gruppen. Sånt värmer.

Och nej, jag gillar inte ordet "mem". Dawkins-trams.

2 kommentarer:

lustigkulle sa...

Hej Ola!
Har precis hittat din blogg och beställt två av dina böcker - spännande det här med språk!

Om "Atihumanismens spöke" - instämmer i din avsikt och grundmening. Att studera Människan (dvs oss själva) borde vara en självklarhet. Utan kunskap om språk, konst, historia skulle vi vela runt som stumma, döva och blinda varelser utan minne! Utan arvet från gamla, skenbart utdöda språk skulle vi inte ens kunna säga "telefon" och "medicin"!

Känner dock ett visst motstånd mot att skapa en motsättning mellan humaniora och naturvetenskap. Även evolutionsbiologerna studerar människan.

Med vänlig hälsning,
Eva

Ola Wikander sa...

Jo, visst studerar evolutionsbiologerna på ett sätt människan, men kanske inte på samma sätt de specifikt mänskliga uttrycken och avtrycken i världen. Jag är lite överdrivet polemisk i artikeln, helt enkelt för att visa vad som går förlorat om man ignorerar humanioras betydelse. Tack för att du läser bloggen!