Dunsany

Ännu ett exempel på underbart drömsk engelska, denna gång av Lord Dunsany:

Once when the gods were young and only Their swarthy servant Time was without age, the gods lay sleeping by a broad river upon earth. There in a valley that from all the earth the gods had set apart for Their repose the gods dreamed marble dreams. And with domes and pinnacles the dreams arose and stood upp proudly between the river and the sky, all shimmering white to the morning. In the city’s midst the gleaming marble of a thousand steps climed to the citadel where arose four pinnacles beckoning to heaven, and midmost between the pinnacles stood the dome, vast, as the gods had dreamed it.

Jag älskar verkligen den måleriska och overkliga stilen - mycket långt från den krassa diskbänksrealism som brukar anses för god kultur i den moderna svenska debatten. Och visst är det underbart att Lord Dunsanys fullständiga namn var Edward John Morton Drax Plunkett, 18th Baron Dunsany?

Idag iväg till Göteborg för att föreläsa om de Kaldeiska oraklen. Grekiska hexametrar skall reciteras. Och så skall jag berätta om sådant som detta (ur orakel 163):

"Böj dig inte ned i världen som glittrar av mörker,
under vilken en avgrund är spridd, evigt formlös och utan åsyn,
mörk runt omkring, oren, glädjande sig i bilder, medvetslös,
bråddjup, förvriden, evigt vridande sig kring sitt kraftlösa djup,
för evigt äktad med en osynlig form, slö, utan ande.”