WWWWWWWWW

Lärde mig något nytt för någon månad sedan. Av olika skäl har jag börjat följa en del twitterkonton som skriver på japanska, ett språk i vilket jag har viss färdighet. Men jag var tidigare inte bekant med japansk twittersociolekt och undrade därför varför folk som twittrade på japanska så ofta - med latinska bokstäver - refererade till World Wide Web, mitt inne i en japansk text i kanji och hiragana. Men så insåg jag till sist svaret. När man skriver "www" eller "wwwwwww" har det alls inget med den bekanta förkortningen att göra - w-et är en förkortning av verbet warau (笑う), "att skratta" eller den nominala avledningen warai (笑い) "skratt". Så det hela betyder LOOOOOOOOL!

Man lär sig något nytt varje dag.

Om Indra och ormen Vṛtra

bhittvā vajreṇa tatkukṣiṃ   

niṣkramya balabhidvibhuḥ                          

uccakarta śiraḥ śatror         

giriśṛṅgam ivaujasā                                          

Efter att ha splittrat hans mage med sin åskvigg

och trätt fram, högg han, Balas mäktige bane,

huvudet av fienden

som var likt en bergstopp, i styrka.

        

         (Bhāgavata-Purāṇa 6:12:32)

Syster av Ingen

Jag har gjort en stämningsfilm där jag läser ur min fantastikroman Den trettonde funktionen (uppföljaren till Serafers drömmar):




(bilder av Rebecca Bugge, musik och redigering av undertecknad)

Ahann ahim!

Indrasya nu vīryāṇi pra vocam -
yāni cakāra prathamāni vajrī:
ahann ahim, anv apas tatarda,
pra vakṣanā abhināt parvatānām.


"Indras hjältedåd skall jag nu uttala -
de första som han, åskviggsbäraren, utförde:
han dödade Ormen,  bröt fram vattnen,
han klöv bergens inre."

(Ṛg-Veda I 32:1)

Det fjärde vittnet

 

Det allmänna indoeuropeiska ordet för “fyra” är *k^wetwor(es).* Det är det ordet som dyker upp i olika varianter som latinets qattuor, grekiskans tettares/tessares, sanskritens catur/catvāras, walesiskans pedwar och, för den delen, svenskans “fyra” (lättare att se om man tänker på gotiskans fidwor). Många fler exempel finns.

Men i det allra tidigast belagda indoeuropeiska språket, hettitiskan, heter “fyra” något helt annat, nämligen me(y)u-. Eventuellt har det ordet med roten i minimus att göra, vilket skulle innebära att den betecknar en “liten hand” med bara fyra av fingrarna. Saken är osäker.

Men finns inte det vanliga “fyra”-ordet alls på hettitiska? Jo, kanske. Det finns nämligen ett ord kutruwan-, som betyder “vittne”. Enligt en föreslagen tanke som ursprungligen går tillbaka på en artikel av C.H Carruthers från 1933 skulle det ordet ha att göra med *k^wetwor, i den meningen att det skulle beteckna den fjärde personen i ett rättsfall, efter den käranden, svaranden och domaren. Onekligen en intressant tanke. Men stämmer den …? Tja, oklart. För att komma med en i sammanhanget passande anglicism är juryn fortfarande ute.

Man kan läsa mer t.ex. i Kloekhorsts etymologiska lexikon.


* Med några varianter.

Hemsida

Den wikanderska hemsidan är uppdaterad - se här!

Kvällspostenfilologi

Jag skriver i Kvällsposten/Expressen om hur det är att åka i tidsmaskin med hjälp av språket och texterna - i det här fallet Deuterojesaja - och om vikten av filologi. Läs här!

Hurr-ra!

Dagens hurritiska ord:

taršuvani

("människa")

På scen

… och här har vi ett föredrag jag höll på Bokmässan 2014 om hebreiska, exegetik och min bok Gud är ett verb:

Sånger

En sång om befrielse:

Och en om katarer:

Twttr

Vill förresten påminna om mitt twitterkonto, för dem som brukar sådant: @OlaWikander heter det, helt enkelt. Där kan man få se ugaritiska citat, japanska uppdateringar, musiksaker, grottekvarnsrapporter, länkar och annat. Hepp!

Dunpeal

Har ni läst eller sett böckerna och filmerna om Vampire Hunter D? Om inte, så bör ni. De handlar, som namnet antyder, om en vamyprjägare som heter … D. Böckerna är skrivna av Hideyuki Kikuchi och har illustrerats av den tämligen fantastiske Yoshitaka Amano (inte minst känd som den som gjort de tidiga illustrationerna till Final Fantasy-serien).

Huvudpersonen D är själv halvvampyr. Han påminner för övrigt mycket om halvvampyren Alucard i Castlevania. Och om helvampyren Alucard i Hellsing (alla tre jagar vampyrer och har långt, flygande hår). Japansk populärkultur gillar att dela troper. Men Vampire Hunter D är äldst av de tre.

Hursomhelst: D är alltså halvvampyr, det som i folkloren kallas en "dhampir" (i sig ursprungligen ett albanskt ord). I och med att D är en japansk skapelse dyker ordet upp i japansk transkription som danpīru. Men nu blir det besvärligare: när ordet sedan översattes till engelska förstod man inte vad en dhampir var. Och så blev den gode D en … dunpeal!


UPPDATERING
Ha, jag märker att jag redan skrivit lite om detta fenomen, men det förtjänar minsann två inlägg!

Deuterojesaja!

Läser just nu Deuterojesaja (den "Andre Jesaja", vars ord är bevarade i Jesajabokens kapitel 40-55) på hebreiska med mina studenter på avancerad nivå. Det är kul att få återvända till de texterna - de är så poetiskt fulländade. Likaså är det oerhört idéhistoriskt viktiga, bland annat iom att de är några av de tidigaste texterna i Gamla testamentet som drar åt det monoteistiska hållet. Deuterojesajas texter är sannolikt tillkomna på 500-talet f.Kr., under den babyloniska exilens tid. Vi håller just på med texterna om perserkonungen Kyros, Deuterojesajas store hjälte, som sedan kom att befria israeliterna iom att han tog över (och i praktiken satte punkt för) det nybabyloniska riket 539 f.Kr. Profeten ser Kyros som Jahves verktyg, och säger till och med rakt ut att det var Jahve som kallade honom, fast han inte själv visste det. En intressant historisk-teologisk analys - och fantastisk poesi.

Signerar i Gbg på fredag!

Nu på fredag 20/11 signerar jag "Den trettonde funktionen" och "Serafers drömmar" i Science Fiction-bokhandeln i Göteborg klockan 17-19 (Kungsgatan 19)! Kom och skaffa en postapokalyptisk eldängelsgastbok och få författarens signatur!

Trevlig recension i Corren!

Östgöta Correspondenten recenserar min nya roman Den trettonde funktionen; recensenten Jakob Carlander skriver: "De förtätade och svarta miljöskildringarna kräver tid för att bli bilder i det egna huvudet och de komplexa gestalterna måste mentaliseras på hög nivå. Men då blir också romanen läsvärd och underhållande."


Läs recensionen här!

Then gambla phantistiken

Jag skriver i Kvällsposten om fantastiken och dess långa historia. Läs här!