Tittade ikväll på Kenneth Branaghs märkliga inspelning av Mozarts (och Schickaneders) Trollflöjten, i denna version satt i något slags idealiserad förstavärldskrigsmiljö, och tänkte då (som många gånger tidigare) på berättelsens många egenartade drag. Ta bara som exempel Sarastro och hans lustiga frimurarliknande sällskap och märkliga prövningsriter. Namnet Sarastro måste ju ha Zarathustra som bakgrund - det är inte klokt vad den halvmytiske iraniern har fått låna sitt namn till. Den gnostiska texten Zostrianos, t.ex., och till och med De kaldeiska oraklen har helt oriktigt tillskrivits Zarathustra här och där, vilket givit upphov till diverse märkliga missförstånd.
Men jag gillar verkligen Ingmar Bergmans version av Trollflöjten också - i synnerhet när Tamino kommer in i början och ropar "H-jhälp mig h-jhälp mig h-jhääääälp mig i nöden" (sångaren var österrikare, och det är inte alltid lätt med svenskan i sådana svenska produktioner...).
I morgon tidigt skall jag och min far dra oss iväg till Stockholm för att på kvällen hålla föredrag på Medelhavsmuseet om vår antika skröna. Må vägens makter stå oss bi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar