lördag 3 maj 2008

Genusvetenskap och matematik

För att forsätta på listan över pet peeves kommer här ett språkligt irritationsmoment som hängt med mig sedan mina grundskoledagar. Dåförtiden, vid tillfällen då jag inte satt hemma och antingen a) läste åldriga språk med fadern eller b) ägnade mig åt japansk tvspelskultur hände det naturligtvis att jag frekventerade skolan. Där fick man bland annat lära sig matematik, och det fortsatte ju på gymnasiet - där jag hör och häpna läste naturvetenskapligt program.

I alla fall: när man satt där och räknade sina geometriuppgifter dök ofta två ord som höll på att ge mig frossa, nämligen "trapets" och "parallellogram" (som termer för geometriska figurer). För att vara helt ärlig var det inte orden i sig själva som störde mig, utan de genus de ansågs äga. Enligt både lärare och matematikböcker var det första av dessa neutrum och det andra reale, alltså "ett trapets" och "en parallellogram".

Vansinne! Vem har någonsin hört talas om en cirkusartist som svänger runt i sitt trapets? Det är ju helt dingt att ordet skall ha ett annat genus just när det gäller geometri. Faktum är att jag har sett ställen där man skrivit "en", vilket jag tycker är det enda vettiga. Och vad gäller "parallellogram" råkar det ju vara så att alla andra ord på -gram är neutrala på svenska: ett pentagram, ett hologram, ett anagram, etc. Detta är ju helt logiskt på bas av grekiskans (neutrala) gramma och den neutrala grekolatinska avledningen -grammum. Så varför "en"?

Genera är svåra ting. Och här får ni bilder på de två gynnarna - och ja, ett parallellogram är ett specialfall av trapetsen (notera de arga protesterande fetstilarna!):

Trapets:



Parallellogram:



So there.

5 kommentarer:

mikaela sa...

Jag är så glad över att ha hittat den här bloggen. Det är så fint att en gång om dagen kunna komma in här och läsa riktiga språknörderier!

Ola Wikander sa...

Så trevligt - de fortsätter i en stadig ström :-)

Linus sa...

Rätt, så!

* fröjdas över gammal, diguppväckt harm från geometrinomenklaturen *

M. sa...

Jag är också en gammal naturare som numera gått över till att bara vara språknörd. Och det här är något som alltid har stört mig också.

När jag läste grammatik på universitetet sa både lärare och böcker en förled/en efterled. Där skrek mitt språköra på samma sätt. Borde det inte heta ett led? För det har väl att göra med en "beståndsdel" snarare än en "fog"?

Ola Wikander sa...

Håller helt med. Jag har alltid tyckt som du om "led". En led? Ja, fotled...