En textgenre som jag finner fascinerande är tabulae defixionis, alltså förbannelsetavlor (gärna av bly), på vilka man ristade in alla möjlga hemskheter som någon stackare skulle drabbas av. Ganska många sådana finns bevarade från antiken, och här kommer en bit av en på grekiska (transkriberad, för internetenkelhetens skull):
Aristô egô elabon, kai edêsa tas cheiras kai tous podas kai tên glôssan kai tên psychên; kai mê dynaito hyper Philônos phthengesthai rhêma ponêron, alla hê glôssa autês molybdos genoito; kai kentêson autês tên glôssan.
"Aristo grep jag, och jag band hennes händer, fötter, tunga och själ; och hon må inte kunna yttra något ont ord om Philon, utan hennes tunga må bli till bly; och genomborra du hennes tunga!"
Inskriften upphittades i Pireus och är skriven på en grekiska som börjat influeras av den hellenistiska koinê-dialekten, vilket syns på -ss- i ordet för "tunga" (glôssa, ren attiska glôtta). Den som tilltalas i slutet är Hekate, trolldomskonsternas gudinna par excellence, som också är mycket central i de Kaldeiska oraklen.
Man får anta att bakgrunden till texten är att en kvinna vid namn Aristo talat illa om en man, Philo, och att tavlans ristare med magi velat stoppa detta. Man undrar hur det gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar