"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
onsdag 28 maj 2008
Protoindoeuropeiskan lever... kanske
Det är lite kul att det faktiskt finns folk som vill återuppliva protoindoeuropeiska som talat kommunikationsmedel - de vill göra det till gemensamt EU-språk. Med tanke på att PIE som sådant är ett rekonstruerat språk är idén något... intressant. Men för mig som gillar indoeuropeistik är det i alla fall lite underhållande. Organisationen kallar sig Dnghu, efter det rekonstruerade proto-ordet bakom vårt "tunga", latinets lingua, tochariskans kantwo etc. Se här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tja, hellre det än esperanto, som andra försöker få det till. Lyckligtvis lär väl ingetdera försöken lyckas.
//JJ
Ja, tvi för esperanto. Världens fånigaste språk - "mi vidas la hundon", jag säger bara det...
Ola,
tack för din blogg. Länken triggade mig att leta vidare och läsa om nostratiska, boreanska och andra hypotetiska gamla språkfamiljer.
För mig verkar det väl svårt att rekonstruera språk genom att jämföra rekonstruerade språk med varandra. Indoeuropeiska, till exempel, kan ju aldrig bli helt känt. Säkert har man missat många oregelbundheter, för att inte tala om alla förlorade ord, all slang, och "falska" likheter mellan, tja, latin och sanskrit.
Det är ju inte heller säkert att just indoeuropeiskan och de andra för-språken som vi kan lära känna eller ana idag (dravidiska, uraliska, sino-kaukasiska eller vad man kallar dem) skulle vara de mest relevanta för att ta sig vidare ännu längre bak i språkhistorien. De riktigt relevanta språken kanske är sedan länge förlorade. Indoeuropeiskan kanske var en udda fågel, ett isolat - som baskiskan, som ju är mindre relevant för förståelsen av de senaste par tusen årens europeiska språkhistoria än latin och den (nästan förlorade) gotiskan.
Vad ska man egentligen tro? Om du har tid och lust får du hemskt gärna kasta lite ljus över de här frågorna.
med vänliga hälsningar
Erik
Erik:
Precis som du säger är det ett vanskligt företag att rekonstruera utifrån redan rekonstruerade språk. Jag tror att man bör förhålla sig avvaktande inför försök som nostratiska och liknande. Med PIE är det ju en helt annan sak: där utgår man ju bara från rent faktiskt belagda språk. Och precis som du säger kan man ingalunda vara säker på att de språkfamiljer vi idag har bevarade i förhistorisk tid alltid var de "viktigaste".
Skicka en kommentar