torsdag 16 oktober 2008

"Barn" på anatoliska språk

De anatoliska språken (dvs. en indoeuropeisk undergrupp av språk som talades i dagens Turkiet under antiken) finns i ett antal varianter. Det kändaste anatoliska språket är hettitiska, som vi har en stor mängd litteratur bevarad på. Sedan finns det också luviska, som talades i södra Anatolien, och dess nära släkting lykiska (dessutom finns en lite annorlunda dialekt av lykiska som brukar kallas milyiska). Och så ett antal andra: kariska, pisidiska, sidetiska och den ganska avvikande lydiskan.

Men alla dessa är alltså anatoliska, precis som svenska, engelska, tyska, holländska etc. alla är germanska. Lite roligt är då att se hur olika sätt dessa språk har att uttrycka ett så centralt ord som "son" eller "barn".

Det hettitiska ordet för "son" är inte säkert känt (det skrivs med ett ideogram vars läsning är osäker), men ett ganska sannolikt förslag är att ordet hette pulla-, vilket då skulle vara släkt med sanskrit putra- och oskiska puklo- (båda "son").

På luviska heter "son" eller "barn" ofta nimuwiza-, vilket kommer av ni- ("o-", "inte") och muwa- ("kraft"), alltså egentligen "den kraflöse".

På lykiska använder man istället ordet tideimi (som vi såg tidigare på bloggen). Deta ord kommer av den indoeuropeiska roten *dheh1(i)- som betyder "suga" eller "dia" (det svenska ordet "dia" kommer just av samma rot). Det lykiska ordet betyder alltså "den som diar", "dibarn". Se där hur så pass närbesläktade språk ändå kan skaffa helt olika ord för ett så centralt begrepp!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är inte etymologin bakom ordet för 'barn' i nämnda germanska språk också anmärkningsvärt spretig? Svenskan har barn, tyskan och nederländskan Kind, engelskan child. Oxford English Dictionary återger teorin att tyskans och engelskans ord båda skulle kunna härröra från samma källa, roten ken- eller gen-. Det låter onekligen långsökt, men vad göra i brist på annat?
I vilket fall som helst är de inte besläktade med svenskans ord, som väl är bildat av ordet 'bära', i betydelsen 'föda', och är släkt med latinets ferre och grekiskans phero.

Ola Wikander sa...

Jo, så är det, germanska ord för "barn" spretar åt alla håll :-)
Det där med "child" och "Kind" är tveksamt, dock. "Child" är besläktat med gotiska kilþei, som betyder "livmoder" och enligt Lehmanns gotiska etymologiska ordbok kommer av en rot *gel-, "rundad". Som du säger låter ett släktskap mellan detta och *^gen- mycket långsökt: det rör sig nog om olika rötter. Men precis som du säger kommer ordet "barn" av *bher-, "att bära"!

De germanska språken är ju dock mycket enhetliga vad gäller ordet "son", där det gamla *suHnu- dyker upp så gott som överallt.