"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
torsdag 2 oktober 2008
Lössen i den tochariska fanan
En av de roligaste föreslagna etymologierna jag vet är den som man ibland får se för det tochariska ordet lu eller luwo ("djur"). Idén är att detta ord skulle vara en arvtagare av det gamla indoeuropeiska ordet *luHs-, som är vårt "lus". Tanken är alltså att ordet för "lus" utvidgats tills det kommit att beteckna alla djur i allmänhet (kanske lite som vårt "kryp"). I och för sig finns en annan föreslagen (och kanske mer övertygande) etymologi, att ordet skulle betyda "det som jagas", en mer begriplig semantisk utveckling. Men jag tycker i alla fall att det där med "lus" är otroligt humoristiskt ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar