söndag 19 oktober 2008

Övermått av estetik

Över ingången till Lunds universitetsaula står det MΗΔEN AMOYSON (mêden amouson), "inget omusiskt" eller "inget oestetiskt". Detta torde väl vara en travesti på den gamla delfiska maximen mêden agan, "inget i övermått". Särskilt raffinerat är användandet av negationen , som betecknar uppmaning, alltså att inget "må vara" oestetiskt inom dessa dörrar (eller, för den delen, "i övermått").

Ordet agan ("i övermått") har för övrigt en rolig historia. Det kommer av det gamla indoeuropeiska adjektivet *meĝh2-, "stor", här i en arkaisk ackusativform med växling av avljudsstadium. Det handlar alltså om samma ord som i det vanliga megas ("stor"), där m-et hamnat i nollstadiet (tappat sin vokal) och på grekiska vokaliserats till ett a. Den teoretiska rekonstuerade formen blir *mĝeh2m. Här har vi ännu ett exempel på hur ljudförändringar kan splittra ord i flera: megas och agan kan ju knappast ha framstått som särskilt lika för grekerna själva.

4 kommentarer:

Nils sa...

Hej. Vad menar du egentligen med att mê betecknar uppmaning, och därmed skulle föranleda en önskesats? Eller rättare sagt: Var har du fått det ifrån?

Ola Wikander sa...

Jfr. Blomqvist/Jastrups grammatik, paragraf 298:

"Om det är en hel sats eller satsförkortning som negeras, kan valet mellan ou och mê träffas på basis av antingen verbets betydelse elelr dess form. Om verbets betydelse bestämmer valet, används ou när det utsagda framställs som ett faktum, mê när det utsagda framställs som någons vilja eller som beroende av vissa betingelser. [...] mê negerar alla konjunktiver och imperativer, önskeoptativer och andra uttryck för önskan..."

Man kan ju här eventuellt tänka sig ett verb av typen estô, genoito eller liknande.

Nils sa...

Jag måste nog ändå vända mig mot din formulering som är lite för okänslig och svepande. Visserligen kan jag gå med på att verb får lov att underförstås, och att mê uttrycker den talandes subjektiva åsikt eller föreställning (se hellre Kühner-Gerth del 2, bd 2 paragraf 510). Kanske är jag lite för känslig och skulle behagats bättre av en formulering i stil med "mê torde kunna betecknas som en del i en uppmaning, under villkoret att man..." Bla bla. Jaja. Allt gott/Nils

Ola Wikander sa...

Ja, jo, lite mer "qualified" kunde man ju ha gjort det, det instämmer jag i. Jag ville göra en poäng av att framställa skillnaden jämfört med användande av oudeis/ouden för att beteckna faktiskt, säkert påstående (jfr. när Paulus säger "oidamen hoti ouden eidôlon en kosmôi kai hoti oudeis theos ei mê heis" i 1 Kor 8:4).