Och nu, ännu en tävling för den som känner sig hugad. Reglerna är desamma som de varit i de tidigare övningarna: det gäller att räkna ut vilket språk den nedanstående textbiten är skriven på. Extra jubel får man om man kan ge ett hum om var den kommer ifrån eller vad den handlar om. Svaren lämnas i kommentarer till det här blogginlägget. Nåväl, starta era motorer mina damer och herrar, här är dagens text:
Bĕ-rēš hôrmānûthâ dĕ-malkâ, gālif gĕlûfê bi-ṭhîrû ‘illā’â – bûṣînâ dĕ-qardinûthâ …
Och ja, denna är ganska svår - men friskt vågat, hälften vunnet!
3 kommentarer:
En vild gissning på hebreiska.
Du har onekligen blivit skicklig på att sopa igen spåren efter dina källor...
Det var svårt den här gången, men jag tror att vi har att göra med ett fornsemitiskt, arameiskt språk, gissningsvis en liturgisk text på mandeiska!
Första satsen handlar om konungen (dĕ-malkâ), andra om att han är ställföreträdare (gālif) för den Högste (‘illā’â) och den tredje om ett mystiskt "mörkt ljus" (bûṣînâ dĕ-qardinûthâ), liksom det som omnämns i kabbalistiska texter.
Bränns det?
Idher: Det bränns så hårt att det nästan gör ont. Visst är det en form av arameiska, men inte just mandeiska. Och kopplingen till Kabbala är helt riktig. Det hela kommer ur den underbara 1200-tals-"förfalskningen" Zohar, som medvetet är skriven på ett slags halvkonstruerad antik arameiska för att försöka låta vagt talmudisk. Texten är ur början av kommentaren till "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord...". "Konungen" är helt riktig, men gālif är (tror jag) ett grekiskt låneord för "rista". Bûṣînâ dĕ-qardinûthâ ("den dolda gnistan" eller som du säger "mörka ljuset") är mycket riktigt en så kabbalistik idé att det skriker om det! ṭhîrû ‘illā’â är den "högre renheten" där tecknen ristas in av Gud.
Skicka en kommentar