Expulit una duos

Jag är illa förkyld - I guess these things happen. Det får mig att tänka på en skojig dikt av Martialis, de elaka epigrammens mästare. Versmåttet är elegiskt distikon, det gamla versmåttet för intensiva känslor, kärlek, sorg och annat mäktigt, men Martialis använder det till helt andra saker:

Si memini, fuerant tibi quattuor, Aelia, dentes:
expulit una duos tussis et una duos.
iam secura potes totis tussire diebus:
nil istic quod agat tertia tussis habet.

Vilket i lite fri, ej versbunden översättning blir:

"Om jag minns rätt hade du fyra tänder, Aelia:
en hosta drev ut två, och en till de två andra.
Nu kan du utan problem hosta hela dagen lång:
den tredje hostan kan inte göra dig något illa."

Denna engelska version som jag hittade har definitivt sina poänger:
You used to have four chewers.
A cough left you with fewer.
Now you’re a carefree cougher.
No threat a cough can offer.


Jag hoppas att slippa Aelias öde...