I det senaste numret av Språktidningen bidrar jag med en liten utläggning om den klassiska hebreiskans egenheter (som ju ligger mig mycket varmt om hjärtat) - detta i anslutning till en annan artikel om modern hebreiska. I samma nummer är också min nya bok Orden och evigheten trevligt recenserad, för övrigt.
Har ibland fått förfrågningar om vad det ena eller andra heter på hebreiska (t.ex. för tatueringar och liknande!). Då uppstår ju alltid frågan "vilken sorts hebreiska"? I grunden kan man dela in språkets historia i fyra epoker:
1) Bibelhebreiska ("klassisk hebreiska")
2) Mishnahebreiska (rabbinsk hebreiska)
3) Medeltidshebreiska
4) Modern hebreiska (israelisk, framför allt)
Dessa varianter skiljer sig en hel del från varandra, både vad gäller uttal, böjningsformer och (kanske framför allt) syntaktiskt struktur. Den moderna hebreiskans syntax ligger på många sätt närmare europeiska språks än de tidigare formernas, till exempel. Och av den klassiska hebreiskans invecklade och svårbegripliga tempussystem har det moderna språket knappt ett spår.
Att försöka skriva på klassisk hebreiska är en rolig övning. Just det fick jag göra när jag och min far skrev vår antika roman Poeten och cirkelmakaren, där det förekommer en hel del improviserade böner och liknande på det heliga språket. Det var ganska skoj att skriva ihop en någorlunda bibelhebreisk bön om att Gud måtte öppna ett par stängda dörrar för en när man är jagad av romerska soldater, i sann Life of Brian-anda ...
(det där med tatueringar på klassisk hebreiska är för övrigt särskilt lustigt med tanke på att just den sortens märken och kroppsmodifikationer ju anses förbjudna i judisk tradition, baserat på förbudet i Leviticus 19:28 ...)
3 kommentarer:
Hej Ola! Vilka läromedel i bibelhebreiska rekommenderar du för en utan några kunskaper i språket sedan tidigare? Jag står och väger lite mellan Ringgrens 'Hebreisk nybörjarbok' och Lambdins 'Introduction to Biblical Hebrew'. Har du något verk du föredrar?
Hälsar,
Marcus
Båda är bra. Hacketts bok är också bra (om än lite speciell i vissa delar av sitt framställningssätt). Lambdin är utmärkt, men ganska "tung". Ringgren är alltid ett gott val. Skulle nog sätta den främst för någon som studerar på egen hand.
Tack för ditt svar. Det blir till att införskaffa Ringgrens bok. (Anledningen till att jag vände mig till dig var att jag nyligen läste och uppskattade dina fina böcker Gud är ett verb och I döda språks sällskap, vilka väckte mitt intresse att läsa hebreiska.)
Skicka en kommentar