Solens kunskap

Den första traktaten i den antika gnosticerande textsamlingen Corpus Hermeticum (som ligger mig mycket varmt om hjärtat) bär namnet Poimandres (texten finns översatt av yours truly här). Texten beskriver hur den namnlösa jagpersonen får en uppenbarelse av "maktens medvetande" (på grekiska ho tês authentias nous), som kallar sig Poimandres och undervisar om människans innersta gudomliga natur, som kan frälsas genom befrielse ur materien och uppstigande genom planetsfärerna.

Betydelsen av namnet Poimandres har diskuterats en hel del. Det vanligaste är att förklara det som en avledd sammansättning av grekiskans poimên ("herde") och anêr ("man", med genitiven andros, det ord som givit de många efternamnen på "-ander", däribland mitt eget). Ur detta får man betydelsen "mannaherden" (ett exempel på den gamla indoeuropeiska ordsammansättningstyp som brukar kallas governing compound, där det är det andra ledet som "utsätts" för det förstas handling, i detta fall "herdande", så att säga). Att beskriva denne religiöse uppenbarare som "mäns herde" är väl tämligen övertygande.

Men det har funnits andra förslag, som trots att de inte är lika övertygande ändå förtjänar att tänkas på. Ett sådant är att tänka sig att namnet kommer från koptiska - texten har nämligen grekoegyptisk bakgrund. En analys av detta slag gör gällande att ordet Poimandres är en greciserad återgivning av koptiskans p-eime n re, "solens kunskap", vilket då skulle vara en motsvarighet till beskrivningen "maktens medvetande" som vi såg ovan. Ordet re (sol) skulle nämligen vara en hänsynftning på den gamle guden med samma namn, som därmed är "makten". Jag tror väl mer på den grekiska förklaringen, men den koptiska har viss schvung. Och så gillar jag det grekoegyptiska - Alexandria under hellenism och kejsartid utövar en stor dragningskraft på mig.