"Låt texten vara död."
Ola Wikander skriver och funderar om gamla språk och vad de betyder för honom - om hebreiska, ugaritiska, grekiska, hettitiska, latin, gotiska och någon gång kanske till och med hurritiska. Han grubblar kring kanaaneisk religion, främreorientaliska studier och skönlitteratur - och om vår allmänna kulturskymning.
tisdag 6 januari 2009
Med plog i Sydvästasien
Det hettitiska verbet för "att plöja, bruka jorden", hars-, är intressant. Många har kopplat det till den gemensamma indoeuropeiska roten *h2erh3-, som givit latinets aro, grekiskans aroô, forniriskans airid, gotiskans arjan och svenskans "årder". Detta är definitivt en möjlighet, men jag grunnade på om en låneordskoppling kanske också kunde finnas till det semitiska ord som på hebreiska heter ch-r-sh (tänkte mig snarast att det semitiska ordet skulle vara lånat från anatoliskan). Hade till och med funderat på att skriva en artikel om saken. Men se, som man bedrar sig. Redan 1954 publicerade nämligen Jaan Puhvel en artikel i Journal of the American Oriental Society som nämnde en sådan koppling (fast han snarare såg semitiskan som långivaren). Man kanske borde skriva en diskussion som specifikt tar upp möjligheten av ett lån i andra riktningen, alltså att det hettitiska ordet verkligen motsvarar IE-roten, som sedan spritt sig till semitiska språk genom lån? Hmm, lån från indoeuropeiska som har med plöjande att göra - man låter ju nästan som en Renfrew-anhängare. Nej, någon måtta får det vara!
Etiketter:
artiklar,
etymologi,
hebreiska,
hettitiska,
protoindoeuropeiska
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Anses det allmänt att Renfrew är ute och cyklar? Jag brukar nämligen använda hans tankar ibland för att ge intryck av bildning...
Det är ju spännande att kombinera språkhistoria och arkeologi!
De flesta språkvetare anser att Renfrew är ute och cyklar, ja (mycket i hans teser går helt på tvärs med den jämförande språkvetenskapens resultat). Han har en del fans på arkeologsidan, men hans storhetstid var på 80- och början av 90-talet. Och visst är det spännande med sådana kombinationer, men jag föredrar i så fall David W. Anthony och J.P Mallory!
Skicka en kommentar