Seger!

Ibland tjänar det till att revoltera: Skolverket drar tillbaka sitt förslag om att ta bort antiken från grundskolehistorian! Egentligen ganska väntat med tanke på den massiva kritiken från alla möjliga håll, men det visar också på vikten av att inte bara cyniskt sucka över tingens förfall utan faktiskt göra motstånd när sådant här sker. I artikeln grumsas det lite om hur få timmar det ändå handlar om etc., men det viktiga är att idén om antiken faktiskt grundläggs tidigt. Att hela föreställningen inte försvinner från yngre generationer. Så, trots allt: en liten seger!

Skolverksdebacle och artikel

Som utlovat bidrog jag tillsammans med min Pro Futura Scientia-kollega Sofia Lodén igår med en artikel i Expressen apropå Skolverkets debacle rörande undervisning om antikens historia. Vi försöker koppla det hela till lite bredare politiska trender. Läs här!

Och så har jag idag avhållit det första av mina fyra insatser på årets Bokmässa. Imorgon ytterligare tre (Forskartorget, intervju i Norstedts' monter samt seminarium med Tore Janson): se här för program!

Oxford, skola och universitet

Här har vi mina två senaste krönikor i Kvällsposten/Expressen. Först har vi en som gör en analogi mellan Lund och Oxford och talar lite om min egen bildningshistoria (och jag vill understryka att Oxford visst har humor!). Och sedan har vi en alldeles ny, som handlar om friheten i att läsa vid ett universitet och vikten av att inse att man inte är fast i de sociala mönster man kanske föll in i under sin skoltid - om hur man kan gå bortom dem, och om ett litet "pep-talk" jag brukar ge min studenter när jag inleder mina hebreiskakurser.

Vattar som snattar

Det är kul det där med små slangord som kommer och går i specifika kretsar. Ett sådant som jag minns från min egen lundensiska uppväxt (mellanstadium/tidigt högstadium?) är "vatte". Ordet betecknade, som jag minns det, en typisk "värsting", någon som ägnade sig åt gängverksamhet, slogs, hotade folk och allmänt betedde sig. "Han är en riktig jävla vatte", kunde någon säga. "Akta dig för de där vattarna!"

Det var ett ord med rätt begränsad livstid. Jag har för mig att det bara levde i något halvår eller så. Och sannolikt kanske bara på min skola. Men varifrån kom då ordet? Jo! Just då hade namnet på gänget Vatos Locos förekommit en del i medierna (man undrar om filmen Blood in Blood Out från 1993 hade med saken att göra). Från detta kom sedan tonårsuttryck av typen "Fan vilket vato!" -> "Fan vilket vatto" ... och till sist naturligtvis den svecistiska formen "vatte" (med grav accent).

Vattar som snattar liksom. Fast jag vet inte om jag någonsin såg några vattar som snattade. Men jag tyckte titeln var kul. Snobbar som jobbar liksom. Typ. Vattar, asså. Typ.