Soldyrkaropera

När vi talar om opera och gamla språk kan man ju inte låta bli att nämna Philip Glass' opus Akhnaten, som berättar om den excentriske och egenartat byggde egyptiske konungen och religiöse reformatorn med samma namn (eller Echnaton, Akhenaton, Akhenaten, även känd som Amenhotep IV). Operan sjungs delvis på fornegyptiska, lite klassisk hebreiska, akkadiska, samt moderna språk. Exempel på operan finns här och här (den senare dock med en av delarna med modernt språk).

Don Giovanni och Stengästen

En av de mäktigare scenerna i operahistorien är naturligtvis den där kommendantens staty kommer och anklagar Don Giovanni för hans skörlevnad, vilket till sist leder till den senares nedfall i helvetet. Musiken i denna scen är något av det mest makalösa Mozart åstadkommit ... för den som inte är bekant med operan rekommenderar jag en lyssning, till exempel här. Filmen Amadeus gjorde naturligtvis en stor sak av denna scen, och drev den något psykologiserande tolkningen att gästen skulle vara en representation av Mozarts egen far, Leopold. Kanske inte helt övertygande, men musiken räcker bra ändå.

Och texten, av Lorenzo da Ponte, är inte illa heller - ett av mer rysningsskapande exemplen på italienska jag sett. Stengästens första ord är helt odödliga:

Don Giovanni,
a cenar teco
m'invitasti
e son venuto!

"Don Giovanni,
att äta med dig
har du inbjudit mig
och jag har kommit!"

Vi språkhistoriskt intresserade måste ju gilla formen invitasti, som ju nästan helt låter som det klassiska latinets invitavisti - underbart. Likaså stengästens rop "Pentiti!" ("gör bot!") är inte illa - liksom Don Giovannis envisa "NOOO!"

Och sedan går det - bokstavligen - åt helvete.