Mandéer är inte kristna

Det är viktigt med att hålla sina kategorier riktiga. Detta tänkte jag på apropå denna artikel i Norrköpings Tidningar; den handlar om fördrivningen av kristna från Mosul i Irak. Den talar om Mosuls kristna historia, och så sägs det att "Mosul är en stad i norra Irak med en av världens äldsta kristna civilisationer; under mer än 1700 år har kristna levt i området. Det har varit en blandad skara av assyrier, kaldéer och mandéer."

Men det stämmer ju inte - kategoriseringen, det vill säga. Mandéerna är inte kristna. De utgör en gnostisk religionsspillra som håller Johannes döparen mycket högt, medan Jesus från Nasaret tvärtom avvisas och ses som en falsk lärare. Att kalla dem "kristna" håller inte alls. Däremot stämmer det att också de haft det mycket svårt i Irak under senare år (och även tidigare).

Mandéernas klassiska språk, mandeiskan, är för övrigt intressant - det är en östarameisk dialekt, rätt nära släkt med syriskan och den babyloniska talmudarameiskan. Och de skriver i princip ut alla sina vokaler - ovanligt för ett klassiskt semitiskt språk vars alfabete härstammar från det feniciska. Än idag talar ett fåtal den moderna versionen av språket, nymandeiska.

Labans språk

Sände just in artikel till Språktidningen, som jag skrivit i några gånger tidigare. Den här texten kommer troligen i nummer 4/2008 och handlar om arameiska, Jesu modersmål, den babyloniska Talmuds språk och "det där konstiga som de pratar i den där Mel Gibson-filmen". Det är en lite rolig synkronicitet att min och min fars roman Poeten och cirkelmakaren (som kommer ut i maj) till stor del handlar om människor som pratar just det språket. Dock förekommer ingen arameiska återgiven i romanen, eftersom det är den som motsvarar "svenskan" i de delar som handlar om det judiska samhället - det är hebreiskan som återges istället.

Det var alltså inte romanen som fick mig att skriva den här artikeln just nu, utan det faktum att jag just nu deltar i ett litet seminarium vid teologen i Lund som läser syriska (en östarameisk dialekt som använts till mycket, oftast religiös, litteratur under senantik och medeltid). Förhoppningsvis skall det bli lite mandeiska också för min del (också det en form av arameiska, som används som heligt språk av den gnostiska religiösa grupp som kallas.... just det: mandéer).

Arameiska är skoj, helt enkelt. Och nej, inte armeniska. Arameiska.

(denna sammanblandning görs faktiskt på baksidestexten till den svenska utgåvan av konspirationsboken Döda havsrullarnas hemlighet - om det även står så inne i boken vet jag inte, jag försöker hålla mig fri från den sortens böcker och deras miasma. Men titta på adlibris-sidan för den boken om ni vill - och gråt.)