Idéer

David Lynch är en person som inspirerat mig mycket på många sätt. Jag finner idag skäl att citera en mycket illustrativ sak han en gång sade om den kreativa processen:

Ideas are the best thing going. Somewhere there’s all the ideas, and they’re sitting there and once in a while one will bob up and the idea is made known suddenly. Something is seen and known and felt all at once, and along with it comes a burst of enthusiasm and you fall in love with it. It’s unbelievable that you could get ideas and that someone could give you money to make a film from them.

And you’ve gotta be true to them because they’re bigger than you first think they are. They’re almost like gifts, and even if you don’t understand them a hundred per cent, if you’re true to them, they’ll ring true at different levels. But if you alter them too much they won’t even ring; they’ll just sort of clank. I really believe it’s like The Beach Boys said: ‘Be true to your school.’ Later on someone might tell you, ‘That’s a very uncommercial idea,’ or ‘That’s going to make a hundred million dollars.’ But if you’re thinking about that up front, for me you’re thinking about the wrong things.


Den bild Lynch här ger av berättandet som ett slags inspirativ verksamhet där man bara måste "ta emot" det som idévärlden ger en är på många sätt en tillalande tanke. Stephen King uttrycker samma grundläggande ställningstagande som att berättelsen redan finns där, som ett fossil: författarens uppgift är att frilägga fosilet så väl som möjligt. Min store idol William Blake hade liknande idéer.

Idag upplevde jag något liknande. Det är lika fantastiskt varje gång det sker.