tisdag 14 december 2010
Snöden
I denna juletid måste jag ju nämna en lustig gammal vintervisa som min fästmö en gång hade i en julspelbok, nämligen den underbara "Där gingo två gubbar i snöden". Notera det hyperkorrigerade d-et i "snöden" (ungefär som det inte helt seriösa, åldriga uttrycket "med blåda revärder"). Riktigt skoj är att just detta exempel tas upp av gamle hederlige Elof Hellquist i en (mycket tidstypiskt formulerad) not i i hans Studier 1600-talets svenska. Läs här! Och här har ni själva sången (Hellquist talar dock om "gossar" i snöden, inte "gubbar" - har vi månne en läsartsfråga för hugade filologer? Fram, rita genast ett stemma!).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intressant med gossarne, min nuvarande adress inleds med Gossa- vilket då ska vara genitiv plural. Det låter liksom osannolikt att några unga herrar skulle ge namn åt en hel gård – även om man förstås aldrig vet.
Aha, en snabb titt i NE:s ordbok ger följande: HIST.: sedan 1579; svenskt ord av ovisst urspr.; jfr no. gosse 'stor, stark karl; galt'
Då blir jag ju ännu mer nyfiken på om gården kanske är uppkallad efter galtarna snarare än pojkar?
Skicka en kommentar