tisdag 25 augusti 2009

Nordgermanska och afroasiatiska

Fick i dag hem det första exemplaret av den norska boken, och jag måste säga att det kändes mycket roligt - och smått overkligt - att se sin egen text i en liknande men ändå så annorlunda språkdräkt. Just när man läser text som man känner så väl (jag kan nog delar av den där boken utantill vid det här laget) märker man hur stor skillnaden faktiskt är mellan de olika nordgermanska språken. Och jag fylls av respekt inför översättaren, Lars Nygaard, som verkligen fått mig att låta som jag - fast i norsk version, så att säga.

Intressant var också att den norska utgåvan har ett större bokformat än den svenska. Det blir en annan känsla, på något sätt.

Sitter nu och använder nattlugnet till avhandlingsarbete: jag håller just på med en komparativ semitologisk exposé över verben ṣḥr, ḥr, ḥrr och šḥr , som alla har att göra med att "bränna" och liknande betydelser. Jag går till och med ut på den större afroasiatiska arenan litegrann och talar om den sannolika egyptiska släktingen dšr ("röd") och avledningen dšrt ("det röda landet", dvs. "öknen"). Jag försöker i dessa etymologier spåra möjliga kulturarv i beskrivningen av förbrännande hetta och dess kopplingar till död, sjukdom, feber etc. Jag gör helt enkelt något som liknar Watkins' indoeuropeiska mytlingvistik, fast med afroasiatiska språk och på en mycket mindre skala. Det hela skall bara bli en exkurs i avhandlingen, men jag tror mig faktiskt om att ha kommit fram till en del ganska träffande saker som har relevans för resten av boken. Det är inget helt vanligt grepp i exegetik och ugaritologi att göra den typen av breda jämförelser baserade på afroasiatiska etymologier, men jag hoppas att det hela skall bära frukt!

3 kommentarer:

Irene sa...

Sånt tycker jag är roligt att läsa, om du gör en separat artikel om'et, så säg gärna till!

Martin sa...

Lustigt att "dšrt" betyder "desert" fastän ingen etymologisk koppling finns. Kommer visst av latinet.

Ola Wikander sa...

Jupp, latinets desertum/us är den vettiga etymologin. Jag har sett en del entusiaster hävda ett egyptiskt ursprung till ordet, men det faller ganska platt till marken: för det första var det utljudande femininmarkerade t-et stumt under hela sista årtusendet f.Kr. (och antagligen tidigare också) och dessutom uppvisar koptiskan en ganska omkastad och förändrad form av verbet dšr ("bli röd"), nämligen torše - så den teorin faller nog samman ganska hårt :-)