Efter att ha fått in ett antal kommentarer på mitt förra inlägg är det bara att konstatera att mitt intryck från min egen bekantskapskrets håller: det tycks inte finnas någon konsensus alls kring om ordet "kymigt" skall uttalas med mjukt eller hårt k. Inte heller kan man se någon ordentlig dialektal fördelning: olika stockholmare drar t.ex. åt helt olika håll i frågan, vilket är en aning märkligt. Kymigt, helt enkelt.
Och förresten uttalar jag det alltid med hårt k - något jag lärde mig av min mamma, som för övrigt är uppvuxen i Stockholm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar