Then Swänska rollspelshobbyn lefwer

 En sak som är väldigt kul för en gammal rollspelare från 80- och 90-talen är att den svenska rollspelsutgivningen under de senaste åren kommit in i ett slags tredje andning. Åter ges det ut mängder av rollspel, och hobbyn har fått kickstarter som ny finansiär, så att säga. Till och med KULT har återuppstått. Har själv just en spelgrupp som spelar den gamla klassikern Den svarta Madonnan (av Gunilla Jonsson och Michael Petersén), som nu nyutgivits i vacker engelsk utgåva, fast omstöpt till spelet Anima: Beyond Fantasy (alltså mer japanskt stuk än dystert Europa). Hur kul som helst, i alla fall. Har alltid älskat det äventyret. Mina egna fantastikböcker är starkt påverkade av min rollspelsuppväxt, om någon läsare nu skulle ha missat den saken.

Lefwe then Swänska rollspelshobbyn! Här är förresten en krönika om rollspelshobbyn jag skrev för ett antal år sedan.

Kvällspostrollspel!

Jag skriver i Kvällsposten/Expressen om rollspelsuppväxt ur en dåförtiden ung lundensares perspektiv. Läs här!

Alignment

Today's silly joke for those who like both RPG's and linguistics... and it has to be in English to work:

When someone asks me what my alignment is, my answer is neither "lawful good" nor "chaotic evil". My answer is "split ergative".

Återkomst

Har varit försvunnen ut på landet i en vecka, närmare bestämt till Åkaröd på Österlen (nej, det gör inget om ni inte hört talas om det - not many have). Därstädes har jag arbetat om mitt kapitel om första kapitlet i Joels bok, skrivit på gamla halvt glömda saker samt avslutat mitt andra bidrag till det kommande rollspelet Trakorien, som utspelar sig i den eminente Erik Granströms fantasyrike med samma namn - undertecknad är ett mångårigt fan av hans roman Svavelvinter, som snart utkommer i behändig pocketutgåva, vilket är trevligt då den inbundna är slutsåld (och jag är också en stor vän av de gamla rollspelsmodulerna den och dess uppföljare är baserade på: Svavelvinter, Oraklets fyra ögon, Kristalltjuren och Den femte konfluxen). Det är en stor ära att så här i vuxen ålder få delta i den trakoriska skapelseprocessen. Och så är det fullt med mesopotamiska referenser, vilket ju inte skadar! Granströms alster är för övrigt nämnda i ett kapitel i Orden och evigheten, där jag diskuterar han intressanta språkfilosofiska idéer.

AB Bloodhijg & Bezégradh

Jag gillar verkligen namnet på den gamla modelljärnvägen Gorre & Daphetid - det skojiga i kråksången är ju att namnet naturligtvis skall uttalas "gory and defeated".
Ända sedan jag en gång i min ungdom läste om detta i Olle Sahlins eminenta gamla artikel "Och vad heter du min lille vän" (i Äventyrsspels klassiska Sinkadus) har jag älskat historien. Och si, de finns på Wikipedia!

Lovecraft-parlörer av idag

I de subkulturella kretsar där man gillar H.P. Lovecraft och hans mörkerier har märkligt nog något slags konsensus utbrett sig om hur man skall uttala (de i sig ofta medvetet outtalbara) namnen på hans Great Old Ones och andra läskiga oknytt. Oknytt, förresten - jag gillar det ordet.

Till exempel råder en allmän uppfattning om att man skall uttala namnet på Lovecrafts kändaste väsen, Cthulhu, som "Ka-too-lo", med accent på andra stavelsen. Detta måste naturligtvis vara rena nysen, och jag har en sneaking suspicion att detta uttal kan härledas till Chaosiums (i och för sig utmärkta) rollspel baserade på HPL:s historier - där anges nämligen ett liknanade uttal som "ett enkelt och praktiskt standarduttal". Men rätt är det knappast. Lovecraft skrev själv att det snarast skulle låta som "Hlu-hlu", uttalat extremt gutturalt långt tillbaka i halsen. Trots detta blev jag en gång "rättad" av en spelbutiksexpedit, som berättade att det minsann uttalades Ka-too-loo och inget annat. Ad fontes, säger jag!