måndag 20 september 2010

Skam

Jag brukar inte ofta skriva om politik på den här bloggen, men jag måste bara säga följande: skam över vår nation för att vi nu har ett rasistiskt parti i riksdagen. Att kryptofascister tillåtits ta sig så långt är en varningsklocka för hela vårt samhälle. Det rör sig om ett parti som grundades av människor med lång bakgrund i den "nationella" rörelsen, som på 90-talet hade en partiledare med bakgrund i Nordiska rikspartiet (och som dessutom var dömd för att ha mordhotat Hagge Geigert), som gång på gång visat sin tydliga koppling till den svenska nazist- och fasciströrelsen. En rörelse vars ungdomsförbund hade Robert Vesterlund som sin förste ordförande - en person som varit framträdande kring nazisthemsidan Info 14, den person om vilken den mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg varnade och därmed fick plikta med sitt liv. Ett parti som haft en tidigare styrelseledamot som var beväpnad med en skarpladdad handgranat vid ett möte med Gudrun Schyman och därför blev dömd till fängelse. Ett parti som blivit sponsrat av Jean-Marie Le Pens "Nationella front". Ett parti som bara för några veckor sedan fick problem för att en sd-politiker i Landskrona skrivit blogginlägg av direkt rasbiologisk karaktär (jag vill inte upprepa vad han skrev, men citat kan läsas här).

Det partiet sitter nu i riksdagen. Skam!

3 kommentarer:

Martin sa...

Vänta ett par månader tills de 20 nya SD-riksdagsmännen hunnit visa vad de går för. De kommer att göra bort sig lika kapitalt som nydemokraterna gjorde 91-94, och så kommer partiet att åka ut i nästa val. Under tiden blir Reinfeldt tvungen att kohandla med Mp, vilket han hade sluppit om inte SD kommit över 4% och tagit en massa moderatstolar i plenisalen.

Karro sa...

Tack Ola för att du kommenterar detta. Dessvärre är SD långt bättre förberedda än Ny demokrati någonsin var - de har varit säkra på att komma in i riksdagen sedan förra valet och de är inget nystartat parti. Nu ska bara övriga partier klara av att ta debatten.

Rävito sa...

Hej ! Jag tycker att det inte är vem Svenskarna har i Riksdagen som är viktigt utan vad varje Svensk har i sitt hjärta. Och detsamma gäller för varje folk i världen.