Ett mycket skumt sätt att uttrycka sig är, tycker jag, att använda "personal" utan att förstå att det ordet är ett kollektivum, alltså att använda ordet om var och en av personalen. Det kan ge upphov till vidriga konstruktioner som "förskolan hade elva personal" eller "jag måste prata med en personal". Horrid!
En ännu mer bisarr variant som jag faktiskt hört talas om är förkortningen "städ" för "städare", vilket enligt uppgift skall ha givit upphov till sådant som "vi skickar 1 städ för att utföra arbetet".
Det ser ut så här:
... och så skall vi inte ens tala om eufemismer av typen "lokalvårdare" eller "hygientekniker" ...
9 kommentarer:
Fattigstuga blev ålderdomshem.
Sopåkare blev renhållningstekniker och bör väl numera heta något med miljö- för att vara i takt med tiden.
Det fanns springpojkar och dito -flickor på kontoren förr, men innan de blev bortrationaliserade hann de heta kontorselever. Det verkar vara en obeveklig process av förskönanden av ytan utan så mycket ändring av innehållet.
Har just läst "I döda språks sällskap". Tack för den!
Dagens språklycka? Metropolitdöme.
Kontorselever borde väl snarast vara folk som lär sig skriva maskin och sätta in papper i pärmar eller något :-) ?
Metropolitdöme: jupp, en pärla!
Just det, de smarta lärde sig sådant också om de sprang bud på ett kontor. Ungdomar med bara fem år i folkskola eller kanske inte ens det kunde få ett enkelt budjobb och sedan lära sig organisationen inifrån och jobba sig uppåt. De som var framåt kunde gå från vaktmästeriet till någon annan avdelning, fortbilda sig på eller utanför jobbet, och lyckas ganska bra i livet.
Numera finns knappt den typen av enkla jobb kvar, i alla fall inte med inbyggt avancemang. Vaktmästeriet finns nog inte kvar annat än som inhyrda tjänster från ett annat företag. Därav den otrevligt ökande ungdomsarbetslösheten. Några med dålig utbildning kan ju bli "städ", men resten då?
I varje välordnad smedja måste det finnas ett städskåp.
Jag tror att det sättet att använda ordet personal är här för att stanna. När jag arbetade inom vården sa vi alltid att vi var ex "10 omsorgstagare och 3 personal". Jag tror det beror på att vi inte hade något riktigt bra ord att använda annars.
Jag undrar bara vad det är för fel på ordet "anställd"? Det verkar ha fallit ur folks begreppsvärld.
Jag instämmer i att "anställd" är utmärkt!
"Anställd" kom in ganska sent i svenskan, från tyskan. Där pratar man om Arbeiter und Angestellte, arbetare och tjänstemän, varav de senare skiljer sig från arbetarna genom att ha anställningskontrakt och någon form av tjänstemannaansvar. Föregångaren till TCO på 1930-talet, Tjänstemännens Centralorganisation, hette DACO, De Anställdas Centralorganisation. DACO-folket kunde väl kallas "white collar" eller "salaried employees" i anglosaxisk miljö. Men på min tid hade tjänstemännen i gemen i stort sett blivit vanliga knegare. Så ur den synpunkten kan man väl kalla alla för anställda - om det nu inte rör till sig med alla nya konstiga arbetsförhållanden som kommit fram under de senaste årtiondena?
Skicka en kommentar