Ett skojigt grammatiskt fenomen är det som med en latinsk term brukar kallas figura etymologica, alltå när man låter två ord med samma etymologiska ursprung stå mycket nära varandra, ofta att man låter ett verb stå med ett objekt som är bildat av samma rot som verbet självt: på svenska har vi sådana exempel som "slå ett slag", "tänka en tanke" eller kanske "löpa ett lopp". Det är ju i sig ett stilmedel som kan bli både mäktigt och kanske lite enformigt, men längst i användningen av det har nog den klassiska hebreiskan gått.
I bibelhebreiskan finns det till och med en särskild verbform (den så kallade infinitivus absolutus), som framför allt används just för att bilda sådana konstruktioner i förstärkande syfte. Så börjar till exempel Jeremia 31:18 shamoa' shama'ti Efrayim mithnoded, "Jag har sannerligen hört Efraim klaga", vilket uttrycks med verbet shama' ("höra") dubblat med just en sådan absolut infinitiv, alltså ungfär "att höra har jag hört". Ett annat mycket klassiskt exempel är moth yamuth, "han skall döden dö", ett uttrycks om lånats in i äldre bibelsvenska. De etymologiska figurerna sprider sig över världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar