Nyspråk

Det är lustigt när man hittar på ord för saker som människan aldrig tidigare tänkt på - när ord behövs, och inget finns att ta av, så att säga. Tänk bara på fantastiska termer som "charmkvark", "särkvark" och "for-next-loop". Och så finns det ju kreativ användning av gamla ord också, som när Svenskt Näringslivs Urban Bäckström igår kommenterade det nu mycket bekanta humaniorastudiemedelsdebaclet på följande pudliga sätt i DN:

Det finns inget förslag från oss om att ändra på studiemedlen. Varken styrelsen, jag eller våra medlemsföretag driver den linjen, säger han till TT

Tja, vad betyder "finns"? Svårt ord, det där. I SN:s egen rapport "finns" det i alla fall. Så här skriver de på sidan 31:

En möjlighet skulle därför kunna vara att styra lånedelen efter beräknad avkastning på olika utbildningar.

och ännu mer plågsamt tydligt på samma sida:

Civilingenjörer har betydligt större sannolikhet att hitta jobb än humanister – trots detta viker inte ansökningarna till konst- och humaniorautbildningar. Skulle man belönas med lägre studielån och högre bidrag om man läser en av arbetsmarknaden efterfrågad utbildning så skulle kanske fler välja bristyrken. Syftet är alltså att inkorporera samhällsekonomiska utfall i studiemedlen för att de på så vis ska ingå i de överväganden som blivande studenter gör.

Invecklat, sånt där. Betyder inte detta att förslaget "finns" i allra högsta grad? Eller var jag för cynisk nu? Är det bara dess platonska idé som "finns"? Är förslaget att sno pengar från humaniorastudenter bara en tanke i den empyreiska världen, eller "finns" det rent materiellt också? Bäckström är kanske en riktig filosof! "Det cyniska vinstdyrkandets idé" eller något?

Återkommer sannolikt snart med ett längre rytande om denna egenartade övning i bildningsfientlig högerplanekonomi. Nog "finns" idén att trycka tillbaka humaniorastudenter ekonomiskt hos dessa figurer. Tvivlen icke därom - de menar tyvärr vad de säger.